marie&markus

Markus skriver om Vasaloppet 2010:

"När starten gick kände jag mig osäker men skulle försöka följa täten så bra det gick. Jag var spänd inför första backen, men tyckte att den gick bra och jag såg utbrytargruppen dra iväg men hade koll på vilka som var i huvudklungan (bland annat Tynell som jag måste säga är en beundransvärd idrottsman både i skidspåren och utanför tävlingssituation. Jättekul för Brink att han vann men det är inte svårt att unna Tynell ytterligare en seger).
Sedan kom jag ut på myren och jag tyckte skidorna var bra. När vi kom till Smågan kändes det som att klungan var väldigt stor och farten var behaglig och jag låg ganska långt bak i klungan. Resan fortsatte att gå bra förbi Mångsbodarna och det var fortfarande mycket folk i klungan och vi hade tappat lite på täten. Nu började jag ta positioner i klungan för jag ville ligga bra till när Risbergsbackarna började för där kommer farten att höjas. Som vanligt höjdes farten där men jag upplevde aldrig att det blev hårdkörning men tyckte klungan blev mindre. Jag hörde även att avståndet till utbrytarna minskade och innan Evertsberg hade vi hämtat in några åkare (tror det var Rezac och M Fredriksson).

Nu tyckte jag även att farten i klungan på de flacka partierna höjdes och Tynell började jobba intensivt och då går det fort! Sedan kom Oxbergsbacken och där blev det också en fartökning men jag kunde gå med relativt bra. Nu började jag tro att det kunde sluta hyfsat bra i Mora för jag kunde följa med i backen utan att bli alltför trött.

Efter kontrollen i Oxberg så kom vi ikapp de sista utbrytarna, Sutter och Andreasson. Men jag förstod att nu kan jag inte ligga för långt bak i klungan om ett ryck skulle komma. Mycket riktigt, med knappt 1 km kvar till Hökberg så såg jag från ett stavtag till ett andra att nu kör Tynell på allvar. Då körde jag så fort jag kunde men lyckades inte hänga kvar i tätgruppen. Jag passerade Hökberg 13 sekunder efter Tynell. Jag hamnade i sällskap med två andra åkare. Vi turades om att hålla farten för det var en stor klunga efter oss men efter en stund märkte jag att vi höll undan och drog istället ifrån och ibland så tog vi till och med in på tätgruppen. I detta läget förstod jag att tätgruppen inte var överens om vem som skulle hålla farten.

När min grupp höll ihop och det bara var 2 km kvar så förstod jag att det skulle bli spurt. Jag laddade på i spurten och tog hem en spurtseger, första i år så det passade väl in.

Självklart är jag nöjd med loppet. Bra skidor och bra service. Tack till alla som bidrog till Vasaloppet.

Vid 16.00 var det prisutdelning och sedan bar det av hemåt med min bror som chaufför. Vi var hemma i Ulricehamn cirka 22.30 och då fick jag äntligen en grattispuss och blommor av min sambo som har stöttat mig helt otroligt mycket när jag varit sjuk innan Vasaloppet. Hon är ovärdelig! Sedan hade jag svårt att somna (packade till och med upp allt jag haft med mig) och somnade sent, vid 3 tiden, men konstigt nog var det lätt att gå upp till jobbet när klockan ringde klockan 6.50. Väl på jobbet fick jag ett väldigt varmt välkomnande med gratulationer, jättekul.

Tack alla som hört av sig, det är fantastiskt kul med alla som gratulerar!

Idag, onsdag, körde jag mitt första skidpass efter Vasaloppet med mina skidelever. Halva lektionen körde jag med en elev som var här på besök och eventuellt vill börja här till hösten och resten av passet med tjejerna.

Till helgen blir det tävling i Borås.

Här kommer två bilder från prisutdelningen tagna av: 

Leif Fjellström
Sporten
Ulricehamns tidning